Skötselråd

Alla mina skulpturer och även bruksföremål är i högbränd stengodslera. Förutom det som är rakubränt, som beskrivs längre ner i texten.

Skulpturerna är frosttåliga. Men exempelvis fågelbad och skulpturer som samlar på sig vatten kan spricka vid en köldknäpp. Vill du vara på den säkra sidan så plocka in dem under vintern.

Vissa varor är dekorertade med 12%-igt glansguld eller kopparlyster. De är brända i 780°. Dessa skall inte maskindiskas.

Vad gäller bruksföremål så går de utmärkt att maskindiska. Du ska inte stoppa in dem i mikron, då blir det ”sprakkalas”.

Stengods gillar inte temperaturchocker, så tänk på att inte ta en kall form från kylen och sätta in den i en varm ugn, risken att den spricker är då stor.

Lera är ett naturmaterial, det kan förekomma ojämnheter och färgskiftningar i den färdiga varan. Det är som det är och en del av hantverket.

RAKU är namnet på en speciell teknik för bränning av keramik. Metoden har sitt ursprung i Japan och ger spännande mönster av svarta krackeleringar och metallaktigt skimmer i glasyren. Krackeleringarana uppstår då man flyttar alstren direkt ur den ca 1000-gradigt heta gasugnen till en "sotkammare" - en behållare med brännbart material som fattar eld av de heta föremålen. Elden kvävs med hjälp av ett tätt lock och i den reducerande miljön som då bildas uppstår de metalliska skiftningarna och det svärtade godset.

Ordet raku betyder glädje, och ren och skär glädje är det också att skapa keramik med denna metod - den går snabbt, den är oförutsägbar och spännande, och den tillåter utövaren att vara delaktig genom hela brännprocessen. Eftersom resultatet är beroende av så många olika parametetrar (vilken tjocklek glasyren har, hur snabbt föremålet flyttas till sotkammaren, vilket brännbart material som används, hur effektiv reduktionen blir osv) blir varje alster unikt - det går aldrig att återskapa två exakt likadana produkter.

Rakubrända produkter är inte lämpliga att använda till livsmedel och håller heller inte tätt då de inte bränns tillräckligt högt för att godset ska sintra. (Smälta ihop.)

Kintsugi (金継ぎ), som betyder "gyllene sammanfogning" på japanska, är en traditionell konstform där trasigt keramik repareras med bladguld. Istället för att dölja sprickorna eller brotten, framhäver Kintsugi dem som en del av föremålets historia och skönhet. Filosofin bakom Kintsugi är nära kopplad till den japanska estetikprincipen wabi-sabi, som värderar det ofullkomliga, det föränderliga och det tillfälliga.

Kintsugi representerar tanken att något trasigt kan bli ännu vackrare genom att repareras och ses som en metafor för att omfamna sina ärr och brister i livet.